Narration – Seminarium 2

The Lost Thing

Timing
Tydecks skriver i sin artikel att denna animerade kortfilmen skiljer sig från andra animerade filmer bland annat på grund av narrativet.
Medan vi ser filmen och hör ljudeffekterna som hör till filmen, så hör vi även en berättarröst. Jag reagerar på att timingen mellan det som händer i filmen, allt ifrån ljudeffekterna, till karaktärernas uttryck och rörelser har en otrolig timing till berättarrösten. Det finns ibland pauser som gör att ingenting krockar, utan allt har en exakt timing för att flyta på och dra in oss i narrativet på ett naturligt sätt.

Färgerna
Jag var osäker på om jag skulle skriva ”Stämningen” eller ”Färgerna” här, men jag tog ändå färgerna. Det är genomgående varma färger i denna animationen och jag tänker att gör flera saker med oss som tittar på den. Berättelsen känns inte läskig eller otäck, vilket den enkelt hade kunnat göra om färgerna gick mot det kalla hållet (blått/grönt/grått). Istället ser vi många varma färger (gult/orange/brunt) som indikerar att vi inte behöver vara på spänn, men det indikerar även att miljön i berättelsen är på en relativt varm plats. Jag får associationer till öken/mellanöstern.
Efter att jag läste Tydecks artikel (efter att jag sett filmen) så förstår jag även att de varma färgerna 1. togs med från boken. 2. Att färgerna spelar roll för att vi ska få en känsla av just värme men också att färgerna indikerar att filmen/berättelsen är gammal (tänk t.ex gamla fotografier som gulnar med åren).

 

Ljuden
Jag reagerade på att ljudeffekterna fanns där men var lite mer subtila än vad jag ser i andra animationer. Kanske för att inte ta över berättarrösten?
I Tydecks artikel skriver hon att Shaun ville att ljuden skulle låta rustika och metalliska men ”but as light on his feet as an excitable puppy.” (s52).
Detta kan vara anledningen till att jag märker att de är lite mer subtila.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *