Medier, kunskapssyn och lärande (seminarium 1)

 ”Vilken är enligt mig den främsta skillnaden mellan en traditionell och en progressivistisk kunskapssyn?”

Jag har lite svårt att se de tydliga skillnaderna, kanske för att traditionell kunskapssyn känns väldigt förlegad?
Det känns som att en måste komma åt elevernas intresse (åtminstone litegrand) för att få dem motiverade att lära sig mer om något (det som de behöver lära sig).

Utdrag ur paper ”Bedöma och värdera”

Det känns som sagt som om eleven tyckte att det blev lättare när vissa ramar blev tydligare. Jag tänker att detta är ett tydligt exempel på det som Folke-Fichtelius, Maria & Lundahl, Christian tar upp i sin bok när de använder fjällvandringen som exempel i hur eleven själv kan äga sin vandring med hjälp av en färdledare som hjälper eleven att lösa eventuella problem som hen stöter på under vandringen1. Min tanke är att eleven i fråga kanske ”testade” mig som ”färdledare” för att få reda på hur säker jag var i min roll. Precis som en naturligtvis skulle fråga en riktig färdledare som denna faktiskt vandrat denna strecka förut och hur många grupper/personer personen varit färdledare för innan ens egen vandring.”

Den traditionella kunskapssynen känns mycket mer ”lärarcentrerad” där läraren sitter på all kunskap och att eleverna därmed ska ”sitta still och lyssna”. Även om det verkar som om detta har fungerat förr (med tanke på att svenska skolans betyg var högre förr) så känns det mer som om de som fick bra betyg om de hade t.ex bra minne eller lätt för att ta till sig information (och lagra den?).

Den progressiva kunskapssynen känns mer som ett slags samarbete. Som jag beskriver ovan känns läraren mycket mer som en ”färdledare” som hjälper eleven när eleven stöter på eventuella problem, men att eleven och läraren ”gör vandringen tillsammans”.

Dewey förespråkar ju också att eleverna skaffar sig mer kunskap genom att samarbeta med varandra, att aktivt forma innehållet i undervisningen.
Dewey säger att eleverna ska fostras och utbildas till fullvärdiga demokratiska medborgare.

(egen anteckning) Känns inte det här med ”fullvärdiga demokratiska medborgare” lite som om alla ska stöpas i samma form? Att även om ”allas aktiva deltagande gör att individualismen får ta plats” samtidigt som de ska bli ”fullvärdiga medborgare”. På så sätt känns det som om en kan bli ”icke-fullvärdig demokratisk medborgare”?.
Under mitt studieuppehåll jobbade jag som bildlärare på min förra pratikplats. Jag hade bild på heltid med 6or, 7or och 8or. Under dessa 4 månaderna väcktes mycket frågor som jag har längtat efter att få diskutera. Bland annat när en elev då inte funkar i klassrummet, i något ämne. Tänker återigen på det här med ”fullvärdig demokratisk medborgare”, då flera av mina kollegor uttryckte tydligt att denna eleven (bland annat) kommer att bli en hemmasittare och därmed inte kommer tillgodogöra sig utbildningen som ges i skolan. Blev så himla fundersam kring detta av många anledningar: Är det inte skolplikt? Jo, vems ansvar är det då att eleven faktiskt tillgodoser sig utbildningen som ges? Jag uttryckte oro över eleven då föräldern gjorde många av elevens uppgifter åt eleven, och föreslog en orosanmälan. Kollegorna tvekade lite, men häll med om att det kanske var en bra grej. Eleven i fråga går i 7e klass.

Här känns det ju verkligen som om denna eleven riskerar att inte bli en ”fullvärdig medborgare” och lärarna är medvetna om detta, men agerar inte? Speciellt då det inte gjorts en ordentlig kunskapsbedömning på den här eleven. Eleven klarade inte ett matteprov på E-nivå för 7an. Läraren gav honom istället ett matteprov som motsvarade E-nivå för 5:e klass. Eleven i fråga visste inte att detta var 5ornas prov. Eleven klarade inte detta provet heller.

 

Lektionsupplägg (traditionell kunskapssyn)

Skulle jag göra en lektion med traditionell kunskapssyn tänker jag att jag skulle hålla någon lång föreläsning (där en kanske tappar eleverna på vägen?) Troligtvis använda litteratur från t.ex bibliotek där eleverna ska referera till texterna på t.ex ett prov i slutändan.

Nu skulle jag troligtvis inte hålla en sådan här lektion, vilket märks på mina tankar, då det hela känns väldigt utdaterat.

Lektionsupplägg (progressivistisk kunskapssyn)

Genom att låta eleverna vara delaktiga, genom att t.ex hålla kortare presentationer och ha öppna diskussioner kring föreläsningen så blir upplägget mer som ett ”samarbete” för att komma fram till något. Men också att använda sig av dagens plattformar för att hitta information (även olika sorters information), inspiration osv. Att använda flera olika moment i en uppgift kan också göra att eleverna får större möjlighet att visa hur de tänker, framför allt genom att även ta hjälp av varandra.

 

1 Folke-Fichtelius, Maria & Lundahl, Christian (red.) (2010). Bedömning i och av skolan: praktik, principer, politik. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur AB (s.168)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *